Jag tror till och med att jag normalt brukar ligga högre i energinivå än vad de flesta gör.
Inte alltid så klart, men väldigt ofta.
Det är jag bortskämd med. Och tacksam för.
I början av förra sommaren blev jag sjuk i en infektion. Inget allvarligt. Men det kändes som att kroppen inte riktigt repade sig. Jag kände mig trött och sliten. Försökte dock lyssna på kroppen och tog det lite lugnare än normalt. Kände mellan varven att jag mådde lite bättre, och tog kanske en liten lätt löprunda. Men sedan blev jag sjuk direkt igen.
Förkylningar.
Halsont.
Feber.
Den ena bacillen efter den andra.
Inte precis som det brukar vara.
Jag har en bra kosthållning. Jag är inte fanatisk, men äter till absolut största delen hemlagat, mycket grönsaker, bra råvaror och ekologiskt.
Jag rör på mig för att må bra och jag mår bra när jag rör på mig.
Jag äter kosttillskott för att stärka kroppen och har bra kolla på vad jag kan behöva stärka upp med.
Men det jag inte kan ha koll på är vad min kropp förmår ta upp.
För det är inte så enkelt att vi är vad vi äter utan snarare vi är vad våra kroppar förmår ta upp av det vi äter.
Och det är inte lätt att veta.
En kropp i obalans på ett eller annat sätt kan förlora förmågan att ta upp och tillgodogöra sig en del näringsämnen. Den största problematiken hittar vi ofta i tarmarna. Krånglar tarmarna är det vanligt att vi inte har ett optimalt upptag. Det kan även vara andra faktorer som spelar in.
Jag misstänkte själv att jag hade brist på B12 och järn. Jag tar tillskott av B12 med jämna mellanrum eftersom jag inte äter kött varje dag och då jag har dåligt med saltsyra i magen som försämrar upptaget av B12.
Jag kontaktade läkare och berättade hur jag mådde.
Fysiskt trött. Utmattad i kroppen. Ingen ork. Ofta sjuk. Med andra ord långt ifrån hur jag är van vid att må. Och definitivt inte hur jag borde må med tanke på hur jag tog hand om mig själv och min hälsa.
Det togs några blodprover och svaret på dem var att mina värden var bra.
Rådet jag fick var att gå ut och gå en stund mitt på dagen.
Va??????? Det var ju precis sådant jag verkligen inte orkade. Hade fullt sjå att orka masa mig till jobbet överhuvudtaget.
Jag vände mig då till en näringsterapeut för en översyn av hur mina värden och behov såg ut.
Han konstaterade precis som jag misstänkte att jag låg väldigt lågt på både B12 och järn. Dessutom var både binjurar och sköldkörtel "trötta" och behövde stärkas upp. Denna kombination förklarade helt klart både min oerhörda fysiska trötthet och min infektionskänslighet.
Jag lyssnade redan på kroppen och utsatte den inte för fysisk stress genom att träna mer än lugna yogapass och röra mig i vardagen. Att träna hårt med trötta binjurar och dåligt fungerande sköldkörtel ger ett extremt stresspåslag för kroppen och bryter garanterat ner den. Här går det inte att träna sig till ork eller energi, utan kroppen behöver stärkas upp innan det kan bli dags.
Nu började jag också ladda extra med de vitamin- och mineraltillskott som jag behövde samtidigt som jag fortsatta att äta bra och energirik mat.
Det tog 2 - 3 veckor innan jag började känna skillnad. Det gick inte fort. Men å andra sidan hade mitt tillstånd byggts upp under en längre tid också.
Är det något jag inte är bra på så är det att ha tålamod. Men här var jag bara tvungen att ha det.
Lyssna in kroppen. Inte låta gamla vanor och längtan efter mer fart, fler åtaganden och högre tempo styra.
Sakta men säkert blev det fler och fler dagar då jag kände mig mer energifylld än trött. Det började också märkas att varenda bacill som for förbi inte tog fäste utan att immunförsvaret klarade av att jobba för att mota bort dem.
Jag har som kostrådgivare mött många, framför allt kvinnor, som liksom jag har haft hormonella obalanser. Speciellt är det just vanligt med obalanser i binjurar och/eller sköldkörtel. Och jag ser också att det är oerhört svårt att med den här problematiken bli lyssnad på och tagen på allvar av sjukvården.
Jag hittade en lösning på min problematik relativt snabbt. Även om jag inte till 100% är "i mål" ännu, så är jag en god bit på väg. Men jag tänker på alla de som inte får hjälp. Som verkligen lider av den förlamande tröttheten och där problemen och obalanserna eskalerar då ingen hjälp fås.
Jag förstår att det här är ett svårt område och att alla inom vården inte kan ha kunskap om allt. Men jag tycker att det är tragiskt, eller rättare sagt totalt vansinnigt, att så många kvinnor tillåts att gå och må så fruktansvärt dåligt så länge utan att bli lyssnade på alls. Alternativt så ser man en problematik, men har inte kunskapen att se och behandla helheten, vilket på sikt kan skapa ett ännu större fysiskt kaos.
Det är inte normalt att vara extremt trött utan anledning.
Sök hjälp och stå på dig!
Om inte din läkare lyssnar på dig, så sök alternativa vägar.
Det finns läkare som är oerhört kunniga på det här området och som både kan och vill hjälpa. Annars finns näringsterapeuter eller andra som sysslar med alternativa behandlingar med goda resultat.
Hör dig för vem/vilka andra som varit i din situation rekommenderar.
Ju snabbare du kan få hjälp, desto fortare kan du få energin åter.
Och den känslan, som jag har nu, när energi kommer tillbaka - den är magiskt!
För övrigt är just ämnet "hormoner" mitt fokusområde nu. Jag läser massor och har gått några kurser för att vidareutbilda mig för att bättre kunna hjälpa både mig själv och andra.
Oerhört komplicerat och komplext är det här området. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag inte kan.
Nu ser jag fram emot en lagom energirik och balanserad vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar