Jag tror inte att någon har undgått att höra talas om den norska Tv-serien SKAM som handlar om ett gäng ungdomar som går på gymnasiet i Oslo. Tv-serien slår tittarrekord på tittarrekord både i Norge, Sverige och även i andra länder.
Men vad är det som gör att en Tv-serie om det som far runt i gymnasieungdomars huvuden (killar/tjejer, sex, festande,"vem-är-jag" etc.) väcker sådant intresse? Och inte heller bara hos "målgruppen" ungdomar i gymnasieåldern utan i ett åldersspann från mellanstadiet och upp till far- och morföräldrar.
Tv-serier om ungdomar är ju inte unikt. Det har gjorts ett otal i de flesta länder som sysslar med Tv-produktioner. Många av dem har också blivit populära. Men jag vete sjutton om någon kommer i närheten av de "hype" som SKAM har gjort.
Har du tittat på serien?
Jag har sett alla avsnitt.
Jag fastnade i princip direkt. Jag har försökt förstå vad det är som gör att jag och så oerhört många med mig fastnar för serien. Jag är INTE målgruppen. Det borde vara "så-där" intressant för mig att kolla X-antal avsnitt om 16 - 20-åringar och deras liv.
Jag tror att det dels handlar om att vi alla faktiskt är dessa tonåringar fortfarande. Även om det är 30 - 40 år sedan vi gick på gymnasiet. Men de åren minns vi. Kanske är de äldre tonåren både den svåraste och samtidigt härligaste tiden i livet. I ett enda stort och ostrukturerat kaos i vissa perioder.
Vem är jag?
Vem är du?
Vem vill jag vara?
Vem vill du att jag ska vara?
Vi minns känslorna och tankarna och vi befinner oss där igen. Kanske inte lika ofta och lika intensivt. Men ändå. Vi minns och vi känner igen oss.
SKAM handlar om identitet. Om att hitta sig själv och att hitta sin plats i gruppen.
Något vi gärna vill tro är som mest aktuellt under just tonåren. Men som alla vet som i vuxen ålder har flyttat till en ny ort eller bytt jobb, kan vi alla hamna i precis samma känslor igen när vi inte vet vilka vi är i relation till en massa nya människor. Då gör sig tonårstidens tankar, funderingar och kanske mindervärdeskomplex tydliga igen.
SKAM handlar om sex och sexualitet.
Här görs det inte någon skillnad på tjejernas och killarnas lust, längtan och uttryck. Det tror jag inte är riktigt lika vanligt i många andra och tidigare Tv-serier om ungdomar. Men det borde vara det, såklart.
Dock ser vi samhällets normer även här. Tjejer som upplevs ta för sig lite för mycket blir ofta kallade för "slut" (hora) - inte minst av andra tjejer. Killarna som tar för sig kallas för "fuckboy", men känslan är att det inte är lika nedlåtande utan snarare något av en triumf. Med andra ord speglar SKAM hur det fortfarande ser ut i samhället...
SKAM handlar om vad andra ska tycka, tänka och tro om dig om du har sex, eller om du inte har sex. Om du är kär i fel person. Om du är kär i kompisens kille/tjej. Om du är homosexuell. Eller om du är psykiskt sjuk (bipolär i serien).
Och precis som det är även i verkligheten så tenderar vi att tro att omgivningen ska reagera så mycket mer eller värre än hur det verkligen blir. Gång på gång visar det sig att när vi bara tar mod till oss och öppnar upp för människor runt omkring oss så möts vi nästan alltid av stöd, förståelse och en vilja att hjälpa.
Det tycket jag är den största mentala behållningen och påminnelsen - vi är inte ensamma och vi bara delar med oss.
I övrigt tycker jag att serien är oerhört snyggt filmad. Vacker ljus, vackra färger och snygga övergångar. Sånt gillar jag. Musiken som spelas höjer också känslan några snäpp.
Och så den härliga humorn, de oväntade kommentarerna och de snygga klippningarna och tempoändringarna. Jag gillar att serien är "långsam". Inga hetsiga, snabba klipp. Vi får verkligen möta karaktärerna där de är. Beundrar många gånger de unga skådespelarna för hur skickliga de är i alla långsamma och närgångna möten med oss tittare.
Det är en vacker Tv-serie. Och angelägen på många sätt.
Har du inte sett den ännu? Grattis! Då har du några timmars njutning framför dig.
Och vi som redan har sett de första tre säsongerna på SVT play - säsong fyra kommer under våren och det kommer att handla om Sana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar